header

Jag går på samma gator tills de vänder.

 
Skrev på twitter att jag gillar det faktum att folket i min klass har en väldigt positiv inställning till fenomenet måndagsöl. Åkte tåg med denna person; ny klasskompis, blivande roomie, bra vän och placerade mig tillsammans med henne på Jerntorgets brygghus i väntan på att fler klasskompisar skulle hitta sin väg till Andra Lång. Det var i måndags det och efter tre öl, många skratt och en standard springtur till tåget var den dagen avslutad och flera dagar av stress och ledsamhet kändes som bortblåsta.
 
Känslan av att allt är bra har hållt i sig ända till idag. Det är torsdag och jag sitter i skolan, en fälthandledning och presentation som skulle ta 4 timmar var avverkad på 15 minuter och nu väntar jag på att även Kristin ska bli färdig så att vi kan gå på bio - hon verkar dela min förkärlek till svensk film. Oroskänslan i magen är tillbaka efter ett tråkigt lägenhetsbesked (i vanlig ordning) och nu håller jag mest tummarna för att det ska ordna sig. Tänker dock inte låta detta dra ner mig till helgens nivå av depp, det är inte värt det när allt annat är så bra.

"Rödvinet smakar bättre på din balkong."

 

”Hej. Hur mår du?”



”Det värker i varenda cell i kroppen och ögonen tåras fast jag försöker stå emot och allting känns bara så himla hopplöst. Jag vet inte om det är din existens eller min egen som gör att varje andetag svider i lungorna, men i vilket fall som helst så har du något med det hela att göra.” Vill hon svara. 



”Jag mår bra.” Säger hon.



- - -

Hon är 17 år och lyckligast i världen med sina armar runt hans hals och hans händer vilande vid hennes ryggslut. De har inte dansat på hela kvällen, ändå skakar hennes ben som av flera timmars intensiv rörelse.



”Fryser du?” undrar han och trycker henne närmre intill sig trots att avståndet mellan dem redan är så litet att det ser ut som att de sitter ihop.

Hon önskar nästan att de gjorde det. Satt ihop alltså.



- - -

En morgon vaknar hon upp bredvid någon annan. I en främmande säng med främmande andetag bara några centimeter bort. Hon mumlar ett förlåt, drar den svarta klänningen över huvudet och smyger ut genom dörren. De främmande andetagen låter sig inte störas. Så springer hon ner för trapporna, har inte tid att vänta på hissen. Porten smäller igen bakom henne och hon vänder sig inte om en enda gång när hon småspringer över gården bort mot busshållplatsen. 



Rödvinet smakar bättre på din balkong.

När mina tassar tagit sats är det försent att hoppa på i farten.









 
I måndags hängde jag runt Heden en stund.
Igår var jag i Göteborg med Kristin.
Idag har jag pluggat lite och sedan druckit fin-te på café med Nicke.
 
Imorgon ska jag gå på "riktig teater" för, vad jag tror, första gången i hela mitt liv. Peppen på det alltså!
(Såg dock nu att det är en 4h lång teater och att jag inte kommer vara hemma förrän 01.00, nåja...)