header

Det kanske inte är min grej ändå.

För sex år sedan då Blondinbella medverkade i Let's Dance och de presenterade henne och hennes blogg i ett utav programmen sa min mamma något jag aldrig kommer glömma: "det där Sara, det tror jag du skulle vara riktigt bra på. Det är nog din grej". Då syftade hon inte på att dansa, utan på att blogga. Jag hade en blogg redan då och kände att ja, hon har nog rätt. Mitt intresse för fotografering var stort och ännu större var min kärlek till det skrivna ordet. Sedan den dagen har min blogg alltid varit något jag försökt och försökt och försökt göra till något inspirerande, till något som folk ska uppskatta att läsa och titta på. Jag tänkte att en dag, då jag flyttar hemifrån och lever det där drömlivet i Göteborg, då jag pluggar och träffar spännande människor och inreder ett eget kök och ett eget vardagsrum och då jag gör nästan bara vad jag vill, då, då kommer bloggen kunna bli något inspirerande och kul för andra att läsa.

Nu sitter jag här, sex år senare i en lägenhet med utsikt över vad som känns som hela västra Göteborg och med dagar fyllda av spännande och roliga saker som jag egentligen skulle älska att dela med mig av. Men jag gör det inte. Mitt fotointresse har jag tappat och prestationsångesten kryper på - varför förmedlar inte mina bilder hur fint allt faktiskt är, varför tar jag mig inte tid att fotografera sådant jag vet att ni skulle vilja se? Varför varför varför.

Varför? Jo, för att jag har för fullt upp med att bara vara, för att jag är upptagen med att förstå att jag just nu befinner mig mitt i något jag drömt om i flera år och som jag älskar att vara del av, för att jag är för rastlös (och kanske lat, hehe) för att spendera timmar framför datorskärmen och photoshop och för att om jag skulle ägna så lång tid åt att dokumentera kanske jag missar något kul. Och så har det den senaste tiden slagit mig att det här med att blogga kanske inte är min grej ändå? Nog för att det är det svårt att hålla motivationen uppe när det är mörkt utanför fönstret när en går till skolan och lika mörkt när en kommer hem, men som vettig bloggare borde en nog klara av det trots mörkret. Kanske blir det min grej igen när dagarna är långa och ljusa, när jag funnit mig till rätta i Göteborgslivet och när jag funnit ny inspiration och min egen nisch här i den stora bloggvärlden. Jag ska försöka hitta dit, hitta min bloggbana. Fram tills dess får jag nog bara acceptera att just nu är det här med att blogga inte min grej. Nu ska jag andas in våren och inte tänka så mycket på det här lilla krypinnet. Jag ska lära mig att sluta jämföra mig med andra, sluta försöka så himla mycket, sluta bry mig om vad andra tänker och tycker hela tiden och göra den här bloggrejen mindre prestigefull. Framför allt ska jag fortsätta njuta av min vardag, dansa på helgerna och bara leva ett slag innan jag återkommer, vilket jag med säkerhet gör om jag känner mig själv. Tills dess - ta hand om er kompisar, och kom ihåg, att allt kan hända i rymden. (Ni kan ju titta på Tillbaka till Vintergatan i väntan på min återkomst). Puss.